|
Startsida
Akademisk ridkonst
Utbildning
Kursverksamhet
Hästmassage
Bilder
Våra hästar
Elever tycker
Om mig
Kontakt
|
Våra hästar
Melissa
Svenskt halvblod född 1994
e Master – AlpenFürst
Melissa är en vänlig, positiv dam som först utbildats för ”vanlig” dressyr och därefter omskolats enligt den akademiska ridkonstens principer. Hon har en kraftig rörelsenedsättning i sin halskotpelare, troligen efter att hon som tvååring ramlade och blev hängande i grimman vid en verkning. Hon blev dessutom redan i femårsåldern svårt sadelskadad, vilket yttrade sig som kraftiga snedheter i hennes kropp och en mycket hård och stum muskulatur. Hon var trött, ledsen och tung i kroppen. Orsakerna till detta förstod jag dock inte förrän långt senare. Efter att ha sökt hjälp hos veterinärer, alternativbehandlare, dressyrtränare, tandläkare mm, utan att få svar på var problemet låg, blev Melissa långtidskonvalescent hos sin uppfödare och fick ett föl.
Erfarenheterna lärde mig att inte alltid lita på ”experter”. Jag hade varit noga med att anlita sadelutprovare och lagt mycket pengar på sadelköp, allt för att det verkligen skulle bli rätt. Efter hand som jag läste och lärde mig själv mer och mer om sadlar förstod jag att det istället blivit alldeles fel, men då var skadan redan skedd. Melissas konvalescenstid ägnade jag åt att utbilda mig till hästmassör, upptäcka den akademiska ridkonsten och sälja min sadel…
 Vägen tillbaka har varit mödosam. Att vila 1,5 år var säkert bra, men det löste inte Melissas problem. Istället blev jag varse att hon fortfarande var lika stum i sin muskulatur och lika trött i sin kropp. Hon hade kvar det mesta av sina snedheter. Hon hade muskelrelaterad skolios. Hon hade dålig cirkulation, vilket bl a lett till problem med hovarna. Massage och akupunktur har hjälpt henne mycket. Och så den akademiska ridkonsten! Vi har tränat för Hanna Engström och numera för Bent Branderup. På de fem år som Melissa tränats enligt den akademiska ridkonstens principer har hon gått från knappt ridbar och konvalescens till att behärska alla rörelser som ingår i riddarprovet. Man kan alltså, precis som Bent säger, rida en sjuk häst frisk!
 Melissa har fortfarande dagar då kroppen är trött och allt verkar jobbigt och svårt, men de är sällsynta numera. Desto fler dagar är allt lekande lätt och ridningen går som en dans. Bekymmer finns trots allt fortfarande, skillnaden är att jag inte längre är bekymrad, för i det stora hela går allt åt rätt håll hela tiden!
Jag har haft Melissa sedan hon var 1,5 år gammal. Det betyder att jag själv får ta på mig ansvaret för allt som inte fungerat/fungerar. Men det betyder ju också att jag kan ta åt mig äran för allt som nu fungerar bra!
Läs mer om Melissa på Maja Lindhs blogg!
 Sammy Shamrock
Irländsk korsningsponny
Sammy kommer från Irland. Han hade varit fem veckor i Sverige när vi 2002 såg honom hos en hästhandlare och föll pladask. Vi letade efter en trevlig ponny åt vår då 11-åriga dotter Maja, och jag tyckte att det var något i hans utstrålning som var oemotståndligt. Att han hade en öm rygg och dubbelsidig patellaupphakning fick vi ta på köpet… Det här var ponnyn vi skulle ha.
Vi vet inget om hans härstamning, bara att han är född 1995… eller 1996… fast troligast 1997. Ja, ja, vad gör det?
 Majas och Sammys bana har varit krokig. Patellaupphakningen var ju inte så mycket annat att göra åt än att rida och göra honom starkare. Den håller sig i schack så länge han hålls igång. Ryggömheten var ett stort problem i början, men med mycket massage, (bra att vara hästmassör själv då, det sparade mycket pengar :-) noggrann sadelutprovning och klokt arbete har han idag inga som helst bekymmer med sin rygg.
Det stora slaget kom i november 2003. Jag fick ett telefonsamtal från stallet till mitt arbete. Sammy hade blivit sparkad, det såg illa ut, det var nog bäst att jag kom och tittade. Jag for direkt och fann Sammy på tre ben, det fjärde hade tån i marken, men inte mer.
 Distriktsveterinären kom efter lång väntan, och kunde bara konstatera att det inte gick att säga hur illa det var. Remiss till Ultuna, släpa stackars Sammy in i transporten och så iväg. Klockan 23 var vi framme och Sammy blev undersökt. Skelettet var helt men ytliga böjsenan var helt av. Då tog spänning och trötthet ut sin rätt och tårarna rann och rann.
Prognosen var dålig men läkköttet gott. Sammy återhämtade sig sakta men säkert. Det var flera veterinärbesök kvar och lång tid av boxvila och sjukhage. Även denna gång var massagen en stor del i hans välmående.
På sensommaren 2004 kom dagen då han för första gången skulle släppas i hage igen, efter många längre och längre promenader.
Maja släppte honom och han sprang… och sprang och sprang. Vi stod med hjärtat i halsgropen och trodde aldrig att senan skulle hålla för alla tvärvändningar, men det gjorde den. Vilken lycka att se honom så glad!
 Idag är han helt återställd, han har tävlat både dressyr, hoppning och fälttävlan, och ärret går knappt att hitta längre. Jag är övertygad om att det var dels massagen, dels träningen enligt den Akademiska ridkonstens principer från marken och från ryggen, som gjorde att han kom tillbaka så bra. Och så förstås de duktiga veterinärerna och djurvårdarna på Ultuna. Stort tack till er!
Maja och Sammy tränar enligt de Akademiska principerna, och gjorde 2007 Väpnarprovet. De tävlar dessutom framgångsrikt i dressyr. 2007 blev de distriktsmästare för c-ponny, och målet för 2008 är att kvala till ponny-SM.
Läs mer om Sammy på Maja Lindhs blogg!
El Diablo
Född 2004
e. Aldebaran VI u. Barrita
El Diablo är en s.k. karolinerhäst. Hans pappa är PRE-hingsten Aldebaran VI och mamman är kallblodstravaren Barrita.
Diablo har varit hos oss sedan juli 2007. Han jobbas från marken 3-4 ggr/v och han är sutten på några gånger.
Han är uppfödd i lösdrift och kommer att fortsätta att gå i lösdrift hos oss. Han är vänlig och nyfiken och han anser att hans absolut viktigaste uppgift när han ska arbeta är att försöka tugga i sig longerlinan…
Läs mer om El Diablo på Maja Lindhs blogg!
 
|
